Under första halvan av 1990-talet lanserades begreppet ”tvåtredjedelssamhället”. På sikt skulle en tredjedel av arbetskraften stå utanför arbetsmarknaden och permanent vara beroende av försörjningsstöd (socialbidrag, som de hette då). Pessimismen frodades och framtidstron lyste med sin frånvaro. Då liksom nu vad det de unga och outbildade som stod i fokus. Då sjösatte den dåvarande s-regeringen 1997 en storsatsning på utbildning.
Över 100000 ungdomar (utan treårig gymnasieutbildning) och övriga långtidsarbetslösa erbjöds utbildning på folkhögskolor, Komvux, arbetsmarkansutbildningar etc. Satsningen kallades Kunskapslyftet och fick stor betydelse när konjunkturen vände i början av 2000-talet. Idag är risken större för att en generation av unga människor hamnar i utanförskap. I Blekinge är mer än var fjärde ungdom arbetslös – en ohållbar situation.
Samtidigt brottas näringslivet med rekryteringsproblem, då det råder brist på arbetskraft med adekvat utbildning. Idag satsar regeringen miljardbelopp via Arbetsförmedlingen och en mängd olika projekt och riktade åtgärder. Resultatet är än så länge helt otillfredsställande och Arbetsförmedlingen klarar inte ens att ge 10 procent av de arbetssökande ett jobb.
Antalet unga som inte har en gymnasieutbildning ökar kraftigt. Flertalet av dessa riskerar ett permanent utanförskap med stora samhällsekonomiska kostnader- men framför allt personliga tragedier. Därför är den i särklass viktigaste uppgiften nu att mobilisera alla tillgängliga resurser för att rädda vad som räddas kan. I en svag global- framför allt europeisk-ekonomi kommer den höga (ungdoms)arbetslösheten att kvarstå ett bra tag framöver. Därför måste samhällets resurser prioriteras och koncentreras till dem med sämst förutsättningar. Att i dagens och morgondagens samhälle sakna en gymnasieutbildning riskerar att för många bli en biljett in i ett permanent utanförskap. Därför måste nu ett radikalt nytänkande ske i resursfördelningen. *Kartlägg och intervjua alla ungdomar som saknar grundskole- och gymnasieutbildning(ett krav som redan finns men inte följs upp).
- Ställ krav på att påbörja studier utifrån individens förutsättningar-studieförberedande kurser blir allt viktigare.
- Ge resurser till folkhögskolor, Komvux och andra utbildningsanordnare att utforma individuella utbildningsplaner.
- Omprioritera resurser från Arbetsförmedlingen till utbildningsaktörerna.
- Ställ krav på obligatorisk närvaro för erhållande av bidrag.
Förslagen kan tyckas kontroversiella och till och med drastiska. Men i ett längre perspektiv är det nödvändigt för såväl individ som samhälle. Sverige håller idag på att akterseglas av allt fler länder i utbildningshänseende. Folkpartiet och Jan Björklund har gjort mycket positivt för att vända en negativ utveckling på skolans område. Men nu måste ribban höjas för att undvika ett hotande tvåtredjedelssamhälle. Nolltolerans mot utanförskap ska gälla!
Ronny Karlsson , Styrelseledamot på Litorina folkhögskola
Källa BLT 10 april 2013