Han tog först och främst fram en väckarklocka ur sin portfölj, ställde den på bordet, som för att insinuera att han måste ”bli väckt” vid föreläsningens slut. Därefter påbörjades det mest pedagogiska framträdande jag någonsin erfarit.
I en salig blandning av humor och allvar, fakta och skämt, levererade Jörgen klart och tydligt budskapet att alla kan bli talare – och alla talare kan få scenskräck.
”Ser du talarutmaningen som ett nödvändigt ont, eller som en god möjlighet?” frågar han publiken. Det blir knäpptyst i salen och det är tydligt att Jörgen har nått ut till alla. Han berättar om Toivo Pawlo, en känd skådespelare, som led av svår scenskräck men som intalade sig själv inför varje föreställning; att publiken ju bara ville att han skulle vara bra.
Han förklarar även att 40% av svenska folket känner ångest inför talarutmaningen, medan bara 20% känner obehag inför döden. ”De som inte alls har problem med att prata inför grupp kallas psykopater” säger han med ett lurigt leende.
Vi får lära oss att för att kunna framföra ett bra tal bör vi vara oxymoroner – kloka tokar. För att intressera andra måste man leverera något personligt. Hux flux hade en timme gått och föreläsningen avslutades.
Men för oss i Cultural Business var det bara början på en dag fylld med mentalt påfrestande övningar och nyttiga fakta.
Vi fick prova på att argumentera och berätta historier i grupp och jag tror att i alla fall de flesta lärde sig ett och annat om att framträda.
Det var definitivt en spännande och utvecklande dag och när jag och Katta kramade Jörgen hejdå var det med tungt hjärta. Vi skulle gärna gjort detta en dag till, eller varför inte två.
Stort tack till Jörgen Bodner! Och ett lika stort tack till Katta som arrangerade denna dagen.
Amanda Karlsson, Cultural Business