Denna vecka kommer att bli en extra lycklig vecka för Mahmoud Saleh (Jan-Weran). Då ska han äntligen få ringa hem till sina föräldrar i Västra Kurdistan och berätta om den goda nyheten. Den som berättar om att deras son efter 1,4 år som flykting i Sverige fått sitt första jobb.
– Jag ska hjälpa till i köket samt att städa 10 h i veckan, berättar Jan-Weran och skiner som en sol.
Att se allt positivt och låta solen skymta till i blicken är ett svårt konststycke som Jan lyckats med trots krig, flykt och faktumet att han sett döden på extremt nära håll både på sin flykt genom Europa och då han hjälpt Röda Korsets ambulanser vid en krigsgräns.
-Jag har upplevt söndersprängda barn, mammor som dött och lämnat bebisar efter sig med mera. Hemska saker som för alltid hade kunnat få mig att vara sorgsen.
– Men jag bestämde mig för att överleva och bli glad, fortsätter Jan.
När han sent om sider, efter en lång flykt, hamnade i Fur så beslutade han sig för att lära sig Svenska på samma sätt som han lärt sig att läsa det förbjudna språket Kurdiska i sitt hemland.
– I väntan på att få börja i någon skola studerade jag själv, berättar han.
Det har gett resultat. Förutom att Jan nu pratar bra svenska med hjälp av olika kurser på Litorina så finns han i ett sammanhang.
-Jag har svenska vänner och Litorina är som en kyrka för mig. Helig, avslutar Jan.
Hela Litorina hälsar dig välkommen och instämmer:
-Du är en av oss!
